Håhåjajjaa...
Idag har vi brandlarmsövning som innebär att vi inte behöver gå ut för att larmet tjuter, eller snarare ringer. Dessvärre är det ju i princip omöjligt att ens försöka tänka när det låter i hela byggnaden. Men jag har ingen lust att gå ut i snöstormen. De flesta har valt att ta lunch i samband med det envetna ringandet, men jag och några få tappra kollegor stannar kvar inne i dårhuset med risken att bli hjärntvättade och helt sinnesrubbade. Jag har lunchlåda och är inte hungrig för tillfället. Dessutom säger ryktet att det låter ännu värre där nere i lunchrummet. Då sitter jag hellre på min stol och hjärntvättas.
3 kommentarer:
Hmm varför har man en brandövning om man inte kör hela racet? Utrymning, inräkning, frysa baken av sig och sen återtåg in.
Hos oss har vi aldrig brandövningar och sådeles behöver vi aldrig få skallebank av larmet. Vi har inget larm heller för den delen. När jag tänker efter så hoppas jag att det aldrig börjar brinna på vårt jobb. Det är nog bäst så.
Nu överdriver jag lite, vi har rutiner in absurdum. Det vi däremot inte har är faktiskt larm och övningar på just kontoret.
Viktoria: Det var huvudstadens snöigaste dag så jag satt mer än gärna kvar på min stol och fick tillfälligt hjärnsläpp!
Undra om alla rutiner verkligen håller när panik uppstår? Jag gissar på: Nä, de håller inte.
Nej det håller nog inte. Jag tror man får vara glad om en bråkdel funkar och så får man hoppas att det är den bråkdelen som är viktigast.
Jag var på en kanonföreläsning om krishantering med Lotti (Lotten?) på Fritidsresor efter tsunamin. Hon gav en bra bild av hur det funkar i ett riktigt skarpt läge och vad man bör tänka på innan krisen kommer. Tänkvärt.
Skicka en kommentar