Igår på pendeln, satt tre små tjejer i 10-års åldern. Jag gladdes över att inte vara deras klasskompis. Jag blev samtidigt lika glad över att inte ha barn som är deras klasskompisar.
Tillpiffade så till den högsta grad åkte de tillsammans till skolan. En av dem satt och rättade till håret säkert 15 ggr på 4 minuter. Tog på sig läppglans och utbrister:
-Är det någon av er som sett min nagelsax, eller?
Där och då blev jag överlycklig över att inte behöva vara kompis med dom. När jag va 10 bar jag inte omkring på läppglans och nagelsax. Jag är glad att jag slapp. Glad att dessa krav inte existerade bland mig och mina kompisar. Jag är glad över att jag fick vara barn länge och att jag inte behövde bekymra mig över en borttappad nagelsax på väg till skolan en vanlig morgon
Tillpiffade så till den högsta grad åkte de tillsammans till skolan. En av dem satt och rättade till håret säkert 15 ggr på 4 minuter. Tog på sig läppglans och utbrister:
-Är det någon av er som sett min nagelsax, eller?
Där och då blev jag överlycklig över att inte behöva vara kompis med dom. När jag va 10 bar jag inte omkring på läppglans och nagelsax. Jag är glad att jag slapp. Glad att dessa krav inte existerade bland mig och mina kompisar. Jag är glad över att jag fick vara barn länge och att jag inte behövde bekymra mig över en borttappad nagelsax på väg till skolan en vanlig morgon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar