Jag har funderat på oljeläckan. The oljeläcka. Jag är inte så insatt, mer än det man hör på nyheterna. Man upptäcker att läckans konsekvenser är mycket värre än man först befarat. Och de konsekvenser man räknade med först var ju inte speciellt små. BP köper sökord om oljeutsläpp, samtidigt som utsläppet snart är större än Dalarna till ytan.
Läckaget började den 20:e april. Vilket känns som en evighet sedan om jag bara tänker datum. Tiden har dock flugit iväg. Men att ha olja som pumpas ut i havet i snart två månaders tid känns allt annat än nyttigt för moder jord.
Det hela är otroligt olyckligt och jag tycker att det känns så konstigt att man inte har en utarbetad plan för såna här typer av olyckor. En disaster-plan. I mitt yrke som IT-människa har man disaster-planer, recover-planer, vi-måste-lösa-det-här-nu-planer. You name it. Vi har dom, planerna. Om de sedan skulle behöva bli satta i aktion har jag ingen aning om hur välsmorda de är och om det funkar. Med tanke på vår katastrof till brandutryckning på jobbet i veckan så är jag tveksam till att vår disaster-plan är vattentät... Men inte skulle något få stå i två månader och ställa till med trubbel.
Hur som haver så tycker jag att det borde finnas en ordentlig lag på disaster-planer när man riskerar så mycket liv som ett oljeläckage ändå gör. Sedan får man öva, öva, öva, för att kunna sätta dem i verket om det skulle behövas. Det känns som att BP blev helt tagna på sängen och bara "Jaha, oj. Ehm, hur gör vi nu då? Är det någon som har någon idé? Inte det. Nähä. Nejmen, dåså, då kör vi nåt ad-hoc. Hoppas det funkar."
Det är helt sjukt att detta kan pågå i två månader.
Läckaget började den 20:e april. Vilket känns som en evighet sedan om jag bara tänker datum. Tiden har dock flugit iväg. Men att ha olja som pumpas ut i havet i snart två månaders tid känns allt annat än nyttigt för moder jord.
Det hela är otroligt olyckligt och jag tycker att det känns så konstigt att man inte har en utarbetad plan för såna här typer av olyckor. En disaster-plan. I mitt yrke som IT-människa har man disaster-planer, recover-planer, vi-måste-lösa-det-här-nu-planer. You name it. Vi har dom, planerna. Om de sedan skulle behöva bli satta i aktion har jag ingen aning om hur välsmorda de är och om det funkar. Med tanke på vår katastrof till brandutryckning på jobbet i veckan så är jag tveksam till att vår disaster-plan är vattentät... Men inte skulle något få stå i två månader och ställa till med trubbel.
Hur som haver så tycker jag att det borde finnas en ordentlig lag på disaster-planer när man riskerar så mycket liv som ett oljeläckage ändå gör. Sedan får man öva, öva, öva, för att kunna sätta dem i verket om det skulle behövas. Det känns som att BP blev helt tagna på sängen och bara "Jaha, oj. Ehm, hur gör vi nu då? Är det någon som har någon idé? Inte det. Nähä. Nejmen, dåså, då kör vi nåt ad-hoc. Hoppas det funkar."
Det är helt sjukt att detta kan pågå i två månader.
2 kommentarer:
Ja, det är helt obegripligt. Med tanke på vilka krisplaner vi har för betydligt lindrigare saker, typ om en tenta kommer bort eller om halva personalstyrkan däckar i influensa och typ inte kan besvara sina mail. Det känns en aning mer allvarligt att pumpa upp olja, eller att dra oljeledningar tvärs över (under...) hela hav.
J: Obegripligt -ja! Du har en poäng i att det känns mer allvarligt att dra oljeledningar under haven än att en tenta kommer bort. Även om studenten antagligen inte tycker det i stunden! =D
Jag förstår ingenting. Hur, hur, hur, kan detta hända??!
Skicka en kommentar