En mer känslomässig bok har jag nog inte läst. Inte på länge i alla fall. Jag har idag gråtit i lunchrummet, så jag fick lägga bort boken och koncentrera mig på maten. På pendeln hem grät jag, tills systern på alla vis ringde och jag fick lägga bort boken. Den har varit så bra att jag inte har velat lägga bort den, men jag kan inte med att förnedras bland människor, så ibland har jag tagit mitt förnuft till fånga och lagt bort den en stund.
Den här boken är den första av två böcker av Ray Kluun. En sorts kärlek. Jag råkade ju börja med den andra, som jag skrev om för några veckor sedan. Men det spelade ingen större roll faktiskt.
Läs den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar