Nu ska jag berätta om

...våran Thailandsresa.

Vi hade en tur-och-retur-biljett till Bangkok, från Stockholm, med mellanlandning i Helsingfors. Det var allt. Så vi var väldigt oplanerade. Men vi visste att vi ville till Koh Tao. Men inte hur.

Vi lämnade Helsingfors toksent. Flera, flera, timmar för sent faktiskt. Vilket gjorde att vi blev lite efter i resan. Vi hann inte fortsätta resan till Koh Tao samma dag, som vi hade tänkt. Blev istället att vi tog in på ett hotell där ägaren tog betalt under bordet för att hjälpa oss med att boka en resa till Koh Samui. Det är en knepig historia. Vi behövde inte hjälpen, men helt plötsligt hade han hjälpt oss i alla fall. Vi blev bara sura...och tusen kronor fattigare än planerat.

Dagen efter hoppade vi upp tidigt för att flyga till Koh Samui, som ligger på östkusten och är den största av tre öar som ligger i närheten av varandra, där Koh Tao är den minsta. När vi landade på Koh Samui fixade vi en natts boende på Koh Tao. Men vi skulle behöva åka lite buss och båt innan vi skulle få kliva i det gröna vattnet!

Väl framme hann vi bara installera oss i vår Sailor Cottage på Coral Grand Resort på Koh Tao. Kanske tog vi ett dopp? Sen gick till restaurangen och åt mat. Tokgod mat!

Vi gjorde just ingenting på Koh Tao, vi passade dock på att bli sjuka. Riktigt risiga i magen! Men då finns det ju det Thailandska apoteket och immodium, så frun på resan blev bra ganska snabbt. Men då blev mannen dålig. Han hade ju hunnit äta mer Thailmat än mig, så han ville inte äta mer Thailmat på resan. Förrän på slutet. Det är ju lite av en nackdel när man är i Thailand... Blåbärssoppan var verkligen saknad där i några dagar.

Frukt på stranden var annars en riktig hit. Stackars människa bara, som varje dag gick omkring och bar på en kyl, massor av frukt och majskolvar och en liten grill!

En dag hyrde vi faktiskt en Long Tail båt en dag och snorklade. Vi åkte runt ön och hoppade i vattnet vid jämna mellanrum och såg fisk man inte visste fanns. Fantastiskt! Försökte kommunicera med vår taxichaufför, men det var ju inte helt lätt. Teckenspråk är verkligen underskattat.

På Koh Tao stannade vi till lördag, sedan bestämde vi oss för Koh Lanta. Svensk-ön. Där skulle vi fira bröllopsdagen, så vi bokade toklyxigt boende i två nätter. Riktigt fint och way över budget, men det var det värt.

Vi klev upp kl 7 och 8.30 skulle färjan lämna Koh Tao. Sen skulle det bli minivan i massor av timmar och tanken var att vi skulle vara framme på Koh Lanta kl 19. Men vi har lärt att oss att är man i Thailand är man inte framme vid den uttalade tiden. Logistiken fungerar. Man tar sig från punkt A till punkt B, men inte i tid. Jag tror vi kom till vårt hotell vid 22 eller nåt sånt. Men fram kom vi. Till Rawi Warin. Där drog de ut stolen till mig och lade ner servetten i mitt knä. I samma ögonblick som någon drar ut min stol blir jag stel i kroppen och funderar på hur jag ska bete mig. Men det gick bra!

På självaste bröllopsdagen överraskades jag av en knack på dörren och där stod en söt liten Thailändare och frågade om vi hade vår bröllopsdag. Javisst svarade jag och vips trollade han fram en jättefin liten tårta! Den hade maken ringt och fixat. Söt! Tydligen ringde han för sent för att kunna få blommor på rummet. Men den där tårtan var ju fantastisk. Och jag blev helt paff!

Efter två dagar i lyx begav vi oss till ett annat ställe, där man kan säga att standarden var annan. Men inte dålig. Världens sötaste ägare! Vi hade inte jättemånga stranddagar där, utan vi åkte mest moppe, eftersom vi inte hade tillgång till parasoll, och att befinna sig på stranden utan parasoll fungerar inte i Thailand.

Det absolut mysigaste på Koh Lanta var gamla stan. Dit åkte vi två gånger och satte oss i hängmattor på ett mysigt litet café och bara fanns till. Annars var vi på en dagsutflykt till Phi Phi, Maya Beach och Monkey Beach. Den utflykten var ju kanske inte direkt som vi hade tänkt oss, men helt okej. Att båden brakade ihop ute på havet, var väl kanske bara en bonus? Vi snorklade och badade och svettades om vartannat. Helt plötsligt regnade det ner Japaner också! Verkligen regnade ner Japaner.

Sen åkte vi till Railey och JÖSSES vilket coolt ställe. Hur kan en plats bli på det där sättet? Vi kände inte att vi ville spendera en vecka eller så där, men absolut några nätter. Gillar man att klättra måste man ta sig dit en gång i livet. Det måste ju vara den ultimata klätterupplevelsen faktiskt. Vi gapade av förvåning och beundran varje dag. Vi trivdes alldeles utmärkt, så länge vi slapp vara på hotellet. Det var...lite sunkigt. Tack och lov för marmor-badrum! Annars hade det nog helt möglat och ruttnat upp med tanke på hur bra dom var på att städa och hålla ordning här. Men dom hade bäddat fint när vi kom. Ha ha!!

Varje natt har jag hört ett ljud, men mannen sov och sov, märker ingenting. Men en morgon vid 6-tiden, då minsann! Då fick det vara nog. Jag tände lampan och insåg att han bredvid mig i sängen var minst lika vaken som mig. Men det var även något mer som var vaket...lite oklart vad, men vi gissar på råttor. I taket! Dom har alltså varit där varje morgon och härjat. TUUUR att dom inte kommit igenom. Det ser inte ut som ett ofräscht hotell och dom ska städa varje dag. Men en dag "glömde" dom vårt rum och en annan dag gjorde städerskan slut på toarullen och satte inte dit en ny. Mannen sprang ner till receptionisten som tittade i alla skåp och konstaterade att "No, we're out of toilet paper". Så han fick gå till hotellets lilla butik och köpa oss en rulle. Haha! Service!

På Railey åt vi pannkakor-to-go med jordnötssmör och nutella, eller banan och choklad. Sen drack vi fruktshake av olika smaker och åt nästan samtliga mål mat hos en restaurang med namnet The Rock. Perfekt! Varför svika ett ställe man litar på??!

Efter Rai Leh (Railey) tog vi oss till Bangkok för att shoppa och shoppa gjordes det. Men det var inte jag som gick bananas, det var den manliga delen som var med på resan. Tre par jeans, fem skräddarsydda skjortor, ett svårräknat antal pikéer och ett par skor. Bland annat. Jag hittade lite saker efter ett tag, som jag är väldigt nöjd med!

Bangkok skulle jag vilja besöka igen, men i fler dagar. Vi hade bara två hela dagar. Nästa gång ska jag gå till tempel och göra lite sånt. Vi bodde lyxigt igen i Bangkok, men det var egentligen inte dyrt. Vi betalade 3200 kr för tre nätter, på ett femstjärnigt hotell. Det är inte dyrt. Det är fantastiskt. Vi bodde på våning 15 och åt frukost på våning 8, bredvid poolen.

Vi provade på att åka taxi, eller borde jag säga sitta still i en taxi i Bangkok. Drack öl på uteserveringar och shoppade på kvällsmarknader. Jag fick ont i halsen och vi gick och gick och gick. Det var ljud överallt hela tiden. Jag skulle vilja säga att det är mer liv och rörelse i Bangkok än i New York. När jag kom hem till lilla Årsta tyckte jag att det var så tyst. Så tyst. Vi som bor vid Årsta mainroad som orsakar så mycket ljud... Tycker fortfarande att det är väldigt tyst här!

Efter några nätter i stora staden så skulle vi hem igen. Med en ny, stor, resväska och massor av saker. Det var rent jobbigt att behöva åka hem. Jag ville inte alls hem. Jag ville vara kvar.

Att få möjligheten att befinna sig på vackra platser i tre veckor med någon man älskar, utan stress och vardag är verkligen en lyx. Det är få förunnat med det borde vara en laglig rätt. Jag vill fortfarande tillbaka. Måste bara se till att få ekonomin på fötter igen. Sen bär det av någonstans!