Har just varit med om någonting väldigt märkligt. Tryckte igång TVn just, och där visas programmet Sjukhuset. Där är det en tjej som ska föda sitt första barn. Hon har ont och får ta del av diverse hjälpmedel för att slippa all värk.
De byter scener lite nu och då och varje gång denna kvinna visas börjar jag nästan gråta. Det är inte långt bort.
Vad är det som händer med mig?? Varför sitter jag och bölar över hennes värkar. Jag som inte ens är nästan redo för att skaffa barn eller önskar skaffa barn inom den närmsta tiden. Det kanske har med åldern att göra?! Hela grejjen med graviditeter är ju helt makalöst vackert, men det är fortfarande inte jag att gråta åt en sådan sak.
Men jag tar det och gråter en skvätt. Värre än så är det ju faktiskt inte!
Kvinnans andra hälft och pappan till barnet är det också synd om. Han vet ju inte riktigt vad han ska göra, stackarn.
De byter scener lite nu och då och varje gång denna kvinna visas börjar jag nästan gråta. Det är inte långt bort.
Vad är det som händer med mig?? Varför sitter jag och bölar över hennes värkar. Jag som inte ens är nästan redo för att skaffa barn eller önskar skaffa barn inom den närmsta tiden. Det kanske har med åldern att göra?! Hela grejjen med graviditeter är ju helt makalöst vackert, men det är fortfarande inte jag att gråta åt en sådan sak.
Men jag tar det och gråter en skvätt. Värre än så är det ju faktiskt inte!
Kvinnans andra hälft och pappan till barnet är det också synd om. Han vet ju inte riktigt vad han ska göra, stackarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar