Poddradio är grejjen!
Nu har jag lyssnat på två sommarpratare via poddradio. Först ut var Yrsa Walldén:
Jag ska ge den blyga flickan en röst och berätta om hur det är att leva med känslan att inte betyda något och att inte våga gå till kiosken av rädsla för att någon skulle säga hej.
Jag och Yrsa är så lika, men ändå så olika. Yrsa är stark som sätter sig där i radion och berättar. Delar med sig av sitt eget helvete. För mig är det helt främmande att man kan vara rädd för att gå till kiosken, eller avsluta en kväll med kompisen eftersom ingen av oss skulle våga beställa... Lilla vän, du är nog lite modig ändå!
Nummer två var Antonia Ax:son Johnson:
Jag kommer att tala om arvets utmaning och om det svårhanterliga behovet av att stå fri. Och så ska jag avslöja vem Ogum är.
Jag och Antonia är inte alls lika. Men jag önskar att jag är liiiite som henne i alla fall. Den kvinnan har en rik bakgrund, även om inte allt är positivt. Hon är full av idéer och energi, verkar inte finnas något stopp. Jag undrar var dessa människor hittar sin tid? Kanske är det jag som är dålig på att ta hand om min på ett effektivt sätt. Jag tror det.
Eller så är jag inte lika nöjd med mitt arbete som Antonia och andra med henne, vilket gör att det är svårt att vara överlycklig över att kliva upp kl 7 eller glömma tiden och jobba till långt efter 17. Det är mer en piska som får mig att kliva upp och plikten som får mig att stanna till efter 17. Men jag hoppas på bättring!
Näste person ut: Björn Ulvaeus.
Nu har jag lyssnat på två sommarpratare via poddradio. Först ut var Yrsa Walldén:
Jag ska ge den blyga flickan en röst och berätta om hur det är att leva med känslan att inte betyda något och att inte våga gå till kiosken av rädsla för att någon skulle säga hej.
Jag och Yrsa är så lika, men ändå så olika. Yrsa är stark som sätter sig där i radion och berättar. Delar med sig av sitt eget helvete. För mig är det helt främmande att man kan vara rädd för att gå till kiosken, eller avsluta en kväll med kompisen eftersom ingen av oss skulle våga beställa... Lilla vän, du är nog lite modig ändå!
Nummer två var Antonia Ax:son Johnson:
Jag kommer att tala om arvets utmaning och om det svårhanterliga behovet av att stå fri. Och så ska jag avslöja vem Ogum är.
Jag och Antonia är inte alls lika. Men jag önskar att jag är liiiite som henne i alla fall. Den kvinnan har en rik bakgrund, även om inte allt är positivt. Hon är full av idéer och energi, verkar inte finnas något stopp. Jag undrar var dessa människor hittar sin tid? Kanske är det jag som är dålig på att ta hand om min på ett effektivt sätt. Jag tror det.
Eller så är jag inte lika nöjd med mitt arbete som Antonia och andra med henne, vilket gör att det är svårt att vara överlycklig över att kliva upp kl 7 eller glömma tiden och jobba till långt efter 17. Det är mer en piska som får mig att kliva upp och plikten som får mig att stanna till efter 17. Men jag hoppas på bättring!
Näste person ut: Björn Ulvaeus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar