Jag har massor att göra innan jag ska åka och plocka upp två föräldrar på en flygplats. Därför hinner jag inte blogga. Men jag måste! Det hände något så fantastiskt roligt på jobbet idag!
Kollegan kom förbi mitt skrivbord för att höra hur det gått för mig med uppsättandet av en integrationsmiljö idag.
Innan han hinner ställa frågan blir hans ögon jättestora och han plockar upp min iPod Shuffle som jag lyssnar på musik ur. Så tar han den mellan sina fingrar och ser HELT förvirrad ut. Sen börjar han stamma och fråga konstiga saker som "Vaddå...asså, funkar den?" "Men?" "??!?" "?" "Men hade du den här i öronen?" Jag svarar att jag hade lurarna i öronen...
"Men vaddå. Lyssnar du på musik ur den här? Eller vad är det" Ungefär som att han ville veta vad det var, men om han ställde frågan om man kunde lyssna på musik från den kanske han gjorde bort sig totalt. Då berättar jag vänligt att det är en iPod... "Den här? Den...är ju så liten". Vid det här laget skrattar alla våra kollegor! Han skakar på huvudet och tittar lite till. Sen samlar han ihop sig och ställer frågan han kom för att fråga.
Killen är 40. Nog borde han väl ändå ha lite koll? Gud vad vi skrattade. Eller, jag stod nog också som ett fån där ett tag undrade vad han ville.
Kollegan kom förbi mitt skrivbord för att höra hur det gått för mig med uppsättandet av en integrationsmiljö idag.
Innan han hinner ställa frågan blir hans ögon jättestora och han plockar upp min iPod Shuffle som jag lyssnar på musik ur. Så tar han den mellan sina fingrar och ser HELT förvirrad ut. Sen börjar han stamma och fråga konstiga saker som "Vaddå...asså, funkar den?" "Men?" "??!?" "?" "Men hade du den här i öronen?" Jag svarar att jag hade lurarna i öronen...
"Men vaddå. Lyssnar du på musik ur den här? Eller vad är det" Ungefär som att han ville veta vad det var, men om han ställde frågan om man kunde lyssna på musik från den kanske han gjorde bort sig totalt. Då berättar jag vänligt att det är en iPod... "Den här? Den...är ju så liten". Vid det här laget skrattar alla våra kollegor! Han skakar på huvudet och tittar lite till. Sen samlar han ihop sig och ställer frågan han kom för att fråga.
Killen är 40. Nog borde han väl ändå ha lite koll? Gud vad vi skrattade. Eller, jag stod nog också som ett fån där ett tag undrade vad han ville.
5 kommentarer:
Ha ha! Stackarn, vilken sten har han bott under?!
Hehe han är värre än mig! :)
Ponder: Ja, det kan man fråga sig!
Viktoria: Jasså? Är du sån?
Hahaha, jag tycker ofta det är lite gulligt när folk är så främmande inför grejer som är helt naturliga för en själv. Men jag håller med om att han borde haft en aning... :)
Emma: Det är det! Men han är 40 och jobbar med IT!
Skicka en kommentar