tisdag 13 oktober 2009

Om morgnarna

När jag kliver på pendeln är det i princip kö för att kliva in. Sen får man köa för att ta sig ut. Sen får jag köa ner till källarplanet från perrongen. Efter det är det en kö upp från källarplanet till friheten.

Dessa dagar önskar jag att det fanns punktdiktatur. Alltså, diktatur från perrongavstigning till friheten. Några hundra meter, ungefär. Diktatorn skulle vara jag och jag skulle kunna hjälpa alla med takthållandet när det gäller att ta sig fram. Alla skulle gå ut i takt till vilket tempo jag bestämde. Det skulle vara raka led ut ur källaren och in i källaren. Inget spring hit och dit och ryck i väskorna och tvärstopp.

Nä, smidigt skulle det vara.

Inga kommentarer: