Alltså, det här med fars dag och att komma från norrland blir lätt till förvirring här nere. Vi köpte en present till pappa för ett tag sedan och frågade kassörskan om man kunde få förlängt öppet köp-tid, eftersom vi var ute i väldigt god tid.
Ungefär så här lät det: Går det att få förlängt öppet köp, för det här är en present till fars dag. [farsta]. Kassörskan tittade på mig och systern och såg helt väck ut. Även hennes kollega var väldigt frågande i blicken. Dom förstod inte alls hur vi kunde få in orten Farsta i den där meningen. Tillslut gick det upp ett Liljeholmen för mig och jag lade till med stockholmska. Då förstod dom. Pronunciation my friends. Pronunciation.
Ungefär så här lät det: Går det att få förlängt öppet köp, för det här är en present till fars dag. [farsta]. Kassörskan tittade på mig och systern och såg helt väck ut. Även hennes kollega var väldigt frågande i blicken. Dom förstod inte alls hur vi kunde få in orten Farsta i den där meningen. Tillslut gick det upp ett Liljeholmen för mig och jag lade till med stockholmska. Då förstod dom. Pronunciation my friends. Pronunciation.
2 kommentarer:
Ha ha, jag kan verkligen se hur kugghjulen knarrade runt i kassörskans huvud. :D
Jag brukar ha svårt för att låta bli att fnissa lite när makens norrländska ibland slår igenom. (Han har ju släppt den helt normalt sett, men ibland rasar det in ett ord som är så där norrländskt.) Oftast är det när han ska uttala namn på någon ny bekantskap av någon anledning.
Jag är pro dialekter, och tycker det är så tråkigt när de som har fina sådana liksom glömmer bort och slätar ut talet till "rikssvenska" (vad det nu är).
Ponder: Jag brukar chocka min omgivning med knepiga ord ibland. Kanske ska starta en ny kategori här på bloggen!?!
Jag gillar också dialekter. Har två dalmasar till kollegor. Det är skoj!
Skicka en kommentar