Idag var jag till en lägenhet i Vasastan. På Odengatan för att vara lite mer specifik. Mitt i smeten på Odenplan.
Det var världens största hall när jag klev in. Sen var det rum till höger och vänster. Jag följde med ägaren in i lägenheten och sneglade såklart runt. Men det tog aldrig slut på rum. Det bara fortsatte! Fortsatte och fortsatte. Stora rum. Högt i tak, djupa fönsterbänkar, stora fönster. Himlen!
Jag undrar vad karln hade betalat för att få bo så där?
Våra 56 kvm i närförorten kändes helt plötsligt väldigt få och takhöjden på 2,70 som alltid upplevts som lite extra rymlig kändes ganska nära hjässan. Men jag ä' int' bitter, för min skuld till banken borde vara en promille jämfört med den killen!
Men avundsjuk är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar