Bergochdalbana

Mitt humör är upp och ner och höger och vänster. Ideligen. För en stund sedan var jag väldigt nöjd över att vara sjukt nära färdig i lägenheten.

Minuten efter håller jag på att bryta ihop över kontorsstolen som står mitt i vardagsrummet. Den helt missplacerade fåtöljen bredvid TV-bänken. Papper och skit på soffbordet. Dammlager utan dess like i kontoret. Skoställ och skohög i sovrummet.

Då vill jag gärna gråta. Men det ger varken mer energi eller kärlek till hemmet. Det gör mig bara mer frustrerad. Var är målet?