Det blev kycklingklubbor. När vi satt där och dissekerade våra klubbor in på bara benet och stoppade in kycklingen i munnen så följde det med saker man inte gärna äter. Exempelvis brosket och diverse andra sega saker. Vid varje sånt tillfälle tittade vi på varandra med en speciell blick och någon av oss mumlade "Marcell" samtidigt som vi lade det otäcka på skräpfatet.
Man kan säga att vi tillägnade middagen till honom, till Marcell. Våran kompis Marcell gillar nämligen brosk. Det är något alldeles speciellt med det där brosket, tycker han. Vi tycker att Marcell är alldeles speciell!
Man kan säga att vi tillägnade middagen till honom, till Marcell. Våran kompis Marcell gillar nämligen brosk. Det är något alldeles speciellt med det där brosket, tycker han. Vi tycker att Marcell är alldeles speciell!
2 kommentarer:
Haha!! Det bästa jag läst under hela kvällen. Ni har vett som undviker det otäcka, och som inte bjuder oss på kycklingmiddag:)
Frk S.: Så pass! Jag skulle aldrig bjuda dig på kycklingmiddag, om det inte var i filéform!
Skicka en kommentar