Jag = OMX Nordiska index

när det kommer till dagens känsloliv. Det kan lätt beskrivas med en bild:
Bilden föreställer just OMX Nordiska index. Jag var inte nervös alls imorse, blev mer nervös över att jag inte var nervös. Dagen började med lite svart kaffe ur automaten, i de närmaste tusen ansikten och namn presenterades. Jag kommer ihåg några namn, lössläppta så där. De kan dessvärre inte kopplas samman med något ansikte. Detsamma med all information. Jag vet inte riktigt vilken information som hörde till vad. Men jag tror att det ordnar sig med tiden. Det sägs ju ta tid det där jobbet. Efter alla människor kom fler människor, jag fick min arbetsplats tilldelad mig. Jag fick gå till IT-supporten och hämta ut en dator (!!!) och lite grejjer till den. Sen skulle den självklart krångla efter lunchen. Så jag fick leende gå tillbaka till supporten och få hjälp. Han tryckte på on/off-knappen. Nu fungerar den.

Varför då denna känslo-bergochdalbana? JO! När allt för mycket proppas in min lilla trånga hjärna kan jag lätt drabbas av tillfällig panik. Jag förstår dock sällan att den är tillfällig och därför blir jag lite lätt negativt inställd till saker. Detta kan dock förändras fort och jag blir mer vänligt inställd till verkligeheten igen. Då blir det en toppliknande grej på grafen! Jag lämnade min vuxna arbetsplats med grafen i topp! Det vill säga, efter att jag hittat en chef som kunde släppa ut mig. Jag har inte fått mitt passerkort och utan ett sådant kan man inte ta sig ut. För övrigt har min arbetsplats en ingång och sexton utgångar. Det läste jag i ett dokument idag. I ett av många.

Dagen avslutades i alla fall på Östermalm, i de lokaler som P ex-jobbar. Vi spelade några matcher Foosball, vilket är det absolut roligaste på länge. Men himmel så svårt!!

Nu är det bara sängen som gäller, imorron får vi se om det blir en resa till Holland i mitten/slutet av februari...