Jag är stressad

Imorron har jag jobbat i en vecka! Egentligen kan jag nog inte kalla det för att jobba, men jag har läst och förkovrat mig i en hel del pdf:er och därmed säkert lärt mig något, även om jag har MYCKET svårt att tro det. Jag längtar till kursen, som blir i Holland! Jag tänker mig att efter kursen är allt inte lika abstrakt längre, utan jag kan kanske få börja exprimentera lite och göra misstag. Misstag som jag lär mig något utav. Det vore helt gudomligt! Jag gillar inte att göra misstag, men för tillfället vore det helt fantastiskt.

Jag är stressad över att jag inte lär mig något, eller att jag inte ens vet VAD jag riktigt ska lära mig. Jag blir stressad över att ingen riktigt hjälper mig framåt. Jag antar att jag egentligen bara är desperat och känner mig överflödig. Det har trots allt bara gått fyra veckor... Men jag vill kunna, jag vill kunna utföra saker, jag vill känna mig viktig, bara liiiite viktig skulle räcka.

Men, det värsta. Det är att jag är stressad i tunnelbanan, när jag går till pendeln, när jag tar mig fram på stan. Jag är konstant lite uppjagad. Jag har, efter några få dagar, lyckats aklimatisera mig så pass mycket att jag följer med strömmen och stressar. Jag har inte riktigt reflekterat över detta förrän igår. Min kollega tipsade mig om att ta av mig armbandsuret. Jag som just börjat använda det igen... Men om man inte följer med i folkmassans tempo, då kommer man ingenvart, man måste ta sig fram. Bilden som jag bifogat är verkligen hur det ser ut på morgonen när man ska iväg med detta kommunala transportmedel. Än mer föreställer det alla människor när man ska hem på kvällen.


Oj, idag kändes inlägget deprimerat. Men jag är trött, det är nog därför. Äntligen helg imorron!!!