Eller gammaldags. Kanske även tråkig och oförstående också. Jag surfade in på Aftonbladet.se strax efter lunchen, tidningen som kanske inte är den bästa, men lättast att "bara surfa in på" för min del.
Hur som. Jag möts av rubriken Pernilla, 26, bor i arbetslöshetens epicentrum – och har aldrig haft ett arbete. Jag blir helt till mig! 26 år och människan har aldrig haft ett jobb. Jag måste läsa. Sen läser jag, om Pernilla och hennes kusin. Förundras över hur man kan ha haft ett sommarjobb och en praktikplats på sina 26 år i livet. Jag tillhör kategorin som sommarjobbat sedan åttan, och jag har aldrig gått ofrivilligt arbetslös vad jag kan minnas. Det kanske inte heller är helt normalt, men så är det. Jag har alltid jobbat.
Vidare i texten i artikeln läser jag att i Eskilstuna, där Pernilla och hennes kusin bor, är arbetslösheten 20%. Det är jättehög arbetslöshet, det håller jag med om. Fruktansvärt att det kan bli så hög arbetslöshet och det måste vara otroligt påfrestande att bo där. Hopplöst på något vis.
Jag skulle personligen bli helt galen av att gå hemma. Jag skulle klättra på väggarna, börja tänka konstiga tankar, få ännu sämre tålamod, jag skulle flytta...just det. Jag skulle flytta. Om är 22 respektive 26 så borde ju en superhög arbetslöshet i hemtrakten vara en språngbräda ut i världen! AuPair, apelsinplockare, diskplockare i London eller NewYork...what ever! Sen kommer man tillbaka efter ett år i utlandet och kanske har man något mer att erbjuda?!
Lilla naiva jag..?
Hur som. Jag möts av rubriken Pernilla, 26, bor i arbetslöshetens epicentrum – och har aldrig haft ett arbete. Jag blir helt till mig! 26 år och människan har aldrig haft ett jobb. Jag måste läsa. Sen läser jag, om Pernilla och hennes kusin. Förundras över hur man kan ha haft ett sommarjobb och en praktikplats på sina 26 år i livet. Jag tillhör kategorin som sommarjobbat sedan åttan, och jag har aldrig gått ofrivilligt arbetslös vad jag kan minnas. Det kanske inte heller är helt normalt, men så är det. Jag har alltid jobbat.
Vidare i texten i artikeln läser jag att i Eskilstuna, där Pernilla och hennes kusin bor, är arbetslösheten 20%. Det är jättehög arbetslöshet, det håller jag med om. Fruktansvärt att det kan bli så hög arbetslöshet och det måste vara otroligt påfrestande att bo där. Hopplöst på något vis.
Jag skulle personligen bli helt galen av att gå hemma. Jag skulle klättra på väggarna, börja tänka konstiga tankar, få ännu sämre tålamod, jag skulle flytta...just det. Jag skulle flytta. Om är 22 respektive 26 så borde ju en superhög arbetslöshet i hemtrakten vara en språngbräda ut i världen! AuPair, apelsinplockare, diskplockare i London eller NewYork...what ever! Sen kommer man tillbaka efter ett år i utlandet och kanske har man något mer att erbjuda?!
Lilla naiva jag..?
9 kommentarer:
Nej, det är inte ett dugg naivt. Jag läste också artikeln och minst sagt förfasade mig. Okej, det blir säkert inte lättare att ta sig ur en sådan situation när tiden rullar på - men något mer borde hon väl ha kunnat göra? Flytta, börja plugga (det finns ju även yrkesutbildningar om man inte vill läsa någonting teoretiskt och allt är inte på högskolenivå), fixa praktik eller arbetsträning. What ever, bara någonting!
För övrigt ligger ju inte Eskilstuna i bushen, det går ju att pendla till ganska många större orter. Jag kan tycka att det är lite skillnad om man bor i riktig obygd.
J: Åh, skönt med medhåll! Jag håller med -någonting, vad som helst. Samtidigt som det kanske är svårt att ta sig ur situationen, som du skriver.
Det var lite så jag tänkte med att åka utomlands. Du bryter mönstret helt och hållet! Vips har du även fått fler perspektiv på livet. AuPair-jobb finns i alla möjliga länder och engelska tror jag minsann att alla kan. Oavsett om man jobbat eller inte.
Och jag håller också med! Jag tror en stor del av problemet är att de här unga människorna tror att någon annan (mamma, pappa, eller någon annan äldre) ska lösa problemen åt dom. Att om de bara väntar så kommer ett jobb ramla ner i knät på dom. (Jag ser lite av de här tendenserna hos mina småsyskon, att inte riktigt vilja ta ansvar för sitt eget liv.) Jag säger som du: är man 22 eller 26 år gammal ligger väl hela världen öppen? Visst, det kostar att åka iväg, men något sätt finns det alltid att tjäna ihop till det. Bara man vill.
Ni är så duktiga och föståndiga vilken tur att ni fins.
Men konstigt att det är så många som vill invandra till Sverige. Bättre att de åker till London och jobbar som aupait eller diskplockare. Fattar inte att de inte invandrar till något annat land. Lilla naiva jag !
Ponder: Ja, det är möjligt att de tror att mamma och pappa ska göra underverk. Jag vet faktiskt inte?!
Det kostade inte mig många kronor att åka iväg som AuPair när jag var 19. De betalade biljetten och jag fick lön efter fem dagar. Jag bodde på deras övervåning och jag växte som person!
Anonym: Eller hur! Vuxna kvinnor -det är grejjer det.
bloggare på icedaniel.se: Öh, om man som svensk kan överleva 26 år utan jobb är väl sverige ett tämligen attraktivt land att åka till. Det funkar uppenbarligen att inte göra ett skit.
Jag fattar ingenting av vad "bloggare på icedaniel.se" vill ha sagt.
Men jag håller med. Se till att skaffa ett jobb. En gång i tiden klarade man sig inte om man inte kämpade. Idag verkar det slappare på något vis. Fast jag var inte med förr iofs, så jag kanske har en skev bild...
Intressant att det dök upp ett par hittills okända kommentörer också. Tyvärr verkar de ha svårt att skilja på sak och person, och åtminstone jag blev inte mycket klokare av deras inlägg.
Vill någon av er tydliggöra era åsikter i frågan är jag idel öra.
Philip: Jag förstod inte heller riktigt vad icedaniel ville... Men du har inte en skev bild.
Ponder: Ja, riktigt intressant. De gånger jag blandar mig in i samhällsfrågor, om än bara nämner dem, trillar det in några anonyma.
Jag blev inte heller så klok. Anonym kanske valde att vara Anonym av en orsak?
Skicka en kommentar