Jag vet att jag skrev att det här inte skulle bli en träningsblogg och det ska det inte heller. Men jag måste berätta om någon som hände idag på gympan. Förlåt, jympan stavas det hos Friskis!
Jag behöver inte hymla om min dåliga koordination som jag jobbar vidare med, så den är ju underhållande. Spinningmänniskorna en våning upp håller nog på att trilla av cykeln i väntan på instruktören när dom får syn på mig med armarna nere när dom ska vara uppe. Jaja. Men idag hörde jag ett konstiga ljud från min högra sida. Jättemärkliga ljud faktiskt. Jag kan inte ens beskriva det. Det fortsätter att komma ljud från min högra sida under hela passet och jag tänker att någon har det jobbigt och gör ljud av den anledningen. Jag har identifierat någon som en man i orange t-shirt, 50-års åldern, lite grått och lockigt hår, 17 meter hög och oidentifierbar skostorlek, svettas hur mycket som helst och har det lite jobbigt när vi ska springa i en stor cirkel. Inte konditionsmässigt, utan med fötterna.
Det där skulle kunna vara vem som helst, för alla ser olika ut. En del har svarvade kroppar och tränar i push-up (jag undrar hur det känns...?) och tighta små kläder. Andra i gamla shorts, en t-shirt och fotbollsstrumpor, gärna i varierande färger ifall instruktören helt plötsligt skulle drabbas av hjärnsläpp och byta ut jympan mot leken Under hökens alla vingar, kom. Eller fruktsallad eller vad dom där lekarna nu heter. Jag vill bara poängtera att det alltså jag som skulle vinna tävlingen, för det är jag som springer runt och ser ut som en färgpalett. (Måste ändras på, för lite fåfäng är man ju ändå.) Med dålig koordination.
Tillbaka till det speciella med den 17 meter långa mannen. Utöver hans fotproblem hade han troligtvis även Tourettes! Det kom massor av olika ljud när det som minst lämpade sig. När jag kämpade som mest med hemska armhävningar så hör jag hur han tar i från tårna och låter som en gammal väckarklocka. Han bara; "Drrrrr!!!" Jag som har svåra problem med mina armhävningar fick det inte lättare. För jag kan inte hålla mig för skratt när sånt händer. Det går inte! När andra torkade upp sin svett från golvet torkade jag upp tårar. (Svett också så klart, för jag har ju kämpat på som en gris, inte bara med att hålla mig för skratt utan med armhävningarna, bland annat).
Det var hemskt!
Men så kan det gå. En erfarenhet rikare. Jag är en elak person, så är det!
Jag behöver inte hymla om min dåliga koordination som jag jobbar vidare med, så den är ju underhållande. Spinningmänniskorna en våning upp håller nog på att trilla av cykeln i väntan på instruktören när dom får syn på mig med armarna nere när dom ska vara uppe. Jaja. Men idag hörde jag ett konstiga ljud från min högra sida. Jättemärkliga ljud faktiskt. Jag kan inte ens beskriva det. Det fortsätter att komma ljud från min högra sida under hela passet och jag tänker att någon har det jobbigt och gör ljud av den anledningen. Jag har identifierat någon som en man i orange t-shirt, 50-års åldern, lite grått och lockigt hår, 17 meter hög och oidentifierbar skostorlek, svettas hur mycket som helst och har det lite jobbigt när vi ska springa i en stor cirkel. Inte konditionsmässigt, utan med fötterna.
Det där skulle kunna vara vem som helst, för alla ser olika ut. En del har svarvade kroppar och tränar i push-up (jag undrar hur det känns...?) och tighta små kläder. Andra i gamla shorts, en t-shirt och fotbollsstrumpor, gärna i varierande färger ifall instruktören helt plötsligt skulle drabbas av hjärnsläpp och byta ut jympan mot leken Under hökens alla vingar, kom. Eller fruktsallad eller vad dom där lekarna nu heter. Jag vill bara poängtera att det alltså jag som skulle vinna tävlingen, för det är jag som springer runt och ser ut som en färgpalett. (Måste ändras på, för lite fåfäng är man ju ändå.) Med dålig koordination.
Tillbaka till det speciella med den 17 meter långa mannen. Utöver hans fotproblem hade han troligtvis även Tourettes! Det kom massor av olika ljud när det som minst lämpade sig. När jag kämpade som mest med hemska armhävningar så hör jag hur han tar i från tårna och låter som en gammal väckarklocka. Han bara; "Drrrrr!!!" Jag som har svåra problem med mina armhävningar fick det inte lättare. För jag kan inte hålla mig för skratt när sånt händer. Det går inte! När andra torkade upp sin svett från golvet torkade jag upp tårar. (Svett också så klart, för jag har ju kämpat på som en gris, inte bara med att hålla mig för skratt utan med armhävningarna, bland annat).
Det var hemskt!
Men så kan det gå. En erfarenhet rikare. Jag är en elak person, så är det!
2 kommentarer:
Vad är då jag som skrattar så jag kiknar åt din berättelse? Elakare? Och skrattglad.
timeus: Jag säger skrattglad! Är det inte liiite mer elakt att skratta åt en person när den är några meter ifrån bara?
(Hon som känner hur det kändes precis i den delen av armhävningen när det är som jobbigast. när allt liksom bara brister.)
Skicka en kommentar