Huu..

...uvva!!

Idag, på vägen hem bland vimmlet på Pendeltåget placerades jag bredvid två tjejer i 20-30 års åldern. Den ena, omöjligt att säga vem av dem, luktade disktrasa. Sån disktrasa som man borde göra sig av med. Början till sur, men inte riktigt riktigt sur ännu. Men bra nära. Jag försökte ignorera det, men det var verkligen jätte svårt.

Det va två helt, vad jag tänker mig att många tänker när de tänker normala, tjejer. Hela och rena kläder. Tydligen pluggade en av dem medan den andra jobbade som ansvarig för något. Jag förstår ingenting. Tycker bara synd om antingen klasskamraterna eller arbetskollegorna. Jag åkte två stationer med lukten. Det fick räcka!

Det är för övrigt en märklig situation när man sitter nära två personer som är väldigt frispråkiga. De samtalar genom att ställa frågor och svara, ganska uttömmande och hjärtligt. Man sitter så nära att man inte riktigt vet var man ska titta. Det är ju fullständigt omöjligt att inte lyssna på vad personerna säger. Helt omöjligt. Ibland kände jag att jag ville säga mitt inlägg i sakfrågorna, men det skulle antagligen inte ha varit så populärt... Jag var ju i princip en del av samtalet, bara för att jag var inom deras sfär, men samtidigt inte alls inbjuden eftersom jag inte kände dem. Olustigt på något vis.

Man kanske skulle ta och prova någon gång!