E's blogginlägg som nämnde Engla och armbandet resulterade i många och långa inlägg. Jättekul att läsa! Roligt att se hur människor tänker, att så många orkar ge sig in i debatten om hur man kan skapa en bättre värld i relation till det idag känsliga ämnet konsumtion. Känns som att man ska ha lite dåligt samvete numera, de gånger man dricker kaffe som inte är KRAV- eller Rättvisemärkt, eller handlar kläder som inte är vävt i ekologisk bomull. Men också om man råkar köpa märkeskläder, eftersom det tydligen kan spegla vilken typ av plånbok man har.
Idag har jag en känsla av att man inte ska visa att man har pengar. Man ska gärna se lite bohem ut, köpa hem KRAV-märkta varor och dricka Ekologiskt vin. Bohemlooken får man bäst genom att handla secondhand, helst av allt vintage. Kanske hitta något fancy som mormor hade på sin tid. Samtidigt ska man helst bo i en schysst lägenhet på söder i Stockholm för att befinna sig nära kulturen. För att ha råd med en schysst lägenhet på söder och handla KRAV-varor måste man ha pengar. Alternativt gnaga på sin KRAV-avokado i flera dagar. Detsamma gäller vintage. Vintage är coolt och snyggt tycker jag, men inte billigt.
Jag har i princip alltid haft pengar (nä, det är inte pappa som betalar), jag har gillat och gillar märkeskläder (för att kvaliteten faktiskt ofta ÄR bättre). Samtidigt tycker jag H&M är bra för att det är billigt. Jag har aldrig gillat att visa märket på mina märkeskläder däremot. Jag vill att det ska sitta diskret någonstans, märket. Både av designskäl men också för att jag inte gillar att visa att jag har märkeskläder. Jag gillar inte idén med att köpa märkeskläder för att på något vis försöka visa att man har pengar. Ofta kan jag tycka att det är jobbigt med märken, att det finns märkeskläder. Jag vill inte bli placerad i ett fack. Det kanske är det det hela handlar om, det kanske är därför som jag vill att märket ska vara dolt och inte så tydligt? Den här hypen kring Canada Goose jackor som kom för några år sedan fick mig nästan att avstå ett inköp av just en sådan jacka i Kina. Men priset fick mig att ändå köpa den. 200 kr (Efter att jag prutat som en galning iofs, men ändå). En vinterjacka för 200 kr! För mig: vinterjacka. För någon annan: Något som bratsen har. För ytterligare någon annan: Ett hinder för ekonomin. För en fjärde: Ett stressmoment för att passa in.
Jag beslutade mig för ett bra tag sedan för ett köpstopp. Jag gjorde det inte för att vara modern eller för att jag hade en släng av ekonomiskt tänk. Jag gjorde det för att jag insåg hur pass många klädesplagg jag hade i garderoben som bara skräpade där. Jag har varit ganska bra på mitt köpsptopp. Jag har inte använt ordet ordagrant. Helt stopp har det inte varit. MEN, jag har handlat med eftertanke. Jag har tänkt efter innan jag köpt något. Jag har sållat, jag har köpt det som jag haft ett behov av. Enbart för att jag själv kännt att jag velat. Jag har inte haft någon annan person i åtanke, jag har inte tänkt på Afrika, jag har tänkt på mig. Jag mår bra.
Jag tycker som E; hyckleri är dåligt. Jobbigast för den som befinner sig i den situationen. Jag tror att man bör göra saker man mår bra av. Skänk pengar till något om du mår bra av det. Gör man det av samvetsskäl blir det en uppoffring. Uppoffringar är bara jobbiga.
Jag menade inte att bli korrekt och tråkig. Vet inte om jag skrivit något av intresse över huvudtaget. Jag orkar inte läsa igenom det. Nu ska jag sova. Men tänkte avsluta med att berätta att en ny taklampa är på intågande i mitt hem. Färgvalet är just nu det svåraste. Den ser ut som lampan på bilden, men enfärgad. Fast den på bilden är väldigt fin den med! Med stor sannolikhet inhandlas den på Hem & Detalj i Årstadal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar