Seminariet var ett bra seminarium. VÄLDIGT kvinnodominerat, så klart. Det var tre män i en grupp av ca 250 personer. Jag tycker nästan att det blir lite läskigt. Bara samkönade. Jag är van att befinna mig omringad av karlar. På jobbet är jag ensam tjej i min grupp, förutom min nya chef. När jag gick i skola fanns det ytterligare två tjejer i min klass, men jag umgicks aldrig med dem. Jag är van att interagera med män. Därför kändes det lite olustigt att helt plötsligt vara omringad av kvinnor i alla möjliga åldrar.
Varför behövs ett sånt här seminarium egentligen? Jo, vi är väldigt underrepresenterade på marknaden. Idag skulle detta problem redas ut. HUR får man tjejer att bli intresserade av teknik? Hur raderar man ut nördstämpeln? Detta var två frågor som togs upp. Har ni förslag -berätta!! De förslag som lades fram var blandat bra och dåligt. Ett förslag var att göra om datasalarna på skolan. Det förslaget är för mig ett av de mindre bra. Det är nog inte datasalen som gör att tjejerna inte söker sig till datautbildningar. Däremot känslan av att inte kunna eller förstå sig på tekniken. Vilket också togs upp.
Sen fick vi coaching, karriärchoaching i turbofart, i grupp. Det va bra. Jag skrev ett brev till mig själv från framtiden. Det ska postas av HiQ så att jag får det om ett år. Då ser jag om allt jag skrev i brevet stämmer överens med verkligheten. Spännande. Funderar också på om jag kan hitta mig en kvinnlig mentor i branschen. Kanske vore något?!
När man lämnar ett sånt här seminarium är man fylld av idéer och positiva tankar. Men efter en vecka till på jobbet är man ofta nedtryckt i skorna. Jag hoppas att de positiva tankarna tar över min värld och att jag verkligen tar mig framåt nu. Nu ska jag väl kanske inte stressa, jag har ju trots allt precis börjat jobba, men ändå.
Om ett år ska vi ses igen, alla 250. Förhoppningsvis får jag med mig en tjej till då. Då kan jag stann kvar och nätverka och dricka förfriskningar. Men jag fick i alla fall med mig två visitkort!
Det bästa som jag fick med mig från tillställningen var: Om man som tjej tagit sig in i IT-branschen platsar man i branschen. Så då behöver jag inte fundera på det mer -Perfekt!
Varför behövs ett sånt här seminarium egentligen? Jo, vi är väldigt underrepresenterade på marknaden. Idag skulle detta problem redas ut. HUR får man tjejer att bli intresserade av teknik? Hur raderar man ut nördstämpeln? Detta var två frågor som togs upp. Har ni förslag -berätta!! De förslag som lades fram var blandat bra och dåligt. Ett förslag var att göra om datasalarna på skolan. Det förslaget är för mig ett av de mindre bra. Det är nog inte datasalen som gör att tjejerna inte söker sig till datautbildningar. Däremot känslan av att inte kunna eller förstå sig på tekniken. Vilket också togs upp.
Sen fick vi coaching, karriärchoaching i turbofart, i grupp. Det va bra. Jag skrev ett brev till mig själv från framtiden. Det ska postas av HiQ så att jag får det om ett år. Då ser jag om allt jag skrev i brevet stämmer överens med verkligheten. Spännande. Funderar också på om jag kan hitta mig en kvinnlig mentor i branschen. Kanske vore något?!
När man lämnar ett sånt här seminarium är man fylld av idéer och positiva tankar. Men efter en vecka till på jobbet är man ofta nedtryckt i skorna. Jag hoppas att de positiva tankarna tar över min värld och att jag verkligen tar mig framåt nu. Nu ska jag väl kanske inte stressa, jag har ju trots allt precis börjat jobba, men ändå.
Om ett år ska vi ses igen, alla 250. Förhoppningsvis får jag med mig en tjej till då. Då kan jag stann kvar och nätverka och dricka förfriskningar. Men jag fick i alla fall med mig två visitkort!
Det bästa som jag fick med mig från tillställningen var: Om man som tjej tagit sig in i IT-branschen platsar man i branschen. Så då behöver jag inte fundera på det mer -Perfekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar