900 mil till ända. Svettiga resor hit och dit i Stockholmsområdet. Hon har transporterat många möbler mellan IKEA och Årsta. För att inte säga många människor hit och dit. Vår tid med henne är över, den nya ägaren känns helt perfekt för ändamålet. Nu kommer hon att få den omsorg vi ville ge henne men inte var förmögna nog att ge.
Det är bara lättnad i kroppen och själen. Okej, lite ont gör det allt, men det är också så fantastiskt!
6 kommentarer:
Åh, man kan allt så lite känslomässiga band till en bil. Skönt att hon hamnar i bra händer. =)
Omentjej: Ja, det kan man verkligen ha!
Men vad var det där för mening? Skönt att du förstod mig i alla fall!
Omentjej: Ska jag vara helt ärlig hade jag inte noterat den första meningen om inte du hade skrivit den sista kommentaren!
Coolt. Hjärnan är bra fantastisk, för om jag läser din första kommentar nu så är den ju faktiskt...lite knäpp! Haha!
Det är lite skönt att höra att det inte bara är jag som känner så för gamla bilar.
Ponder: Jag tror det finns fler än vi också. Men de flesta verkar vara karlar som hänger på diverse forum ute på det där internet.
Skicka en kommentar