Idag tog jag en ny runda på 3,6 km. Jag känner inte igen mig själv! Jag kom hem och ut ur mig kom orden:
Det är så härligt att springa på morgonen!
Maken tappade hakan, trillade nästan av stolen och sa att han inte kände igen mig. Inte så konstig, med tanke på att jag inte känner igen mig själv. Nu får det inte börja regna bara. För då kommer jag av mig. Förra gången fick jag ju en fyrdagars huvudvärk á la Hortons. Men inget ska få stoppa mig nu. Inte ens en norrlandsvisit. Kläderna ska med!
Det är så härligt att springa på morgonen!
Maken tappade hakan, trillade nästan av stolen och sa att han inte kände igen mig. Inte så konstig, med tanke på att jag inte känner igen mig själv. Nu får det inte börja regna bara. För då kommer jag av mig. Förra gången fick jag ju en fyrdagars huvudvärk á la Hortons. Men inget ska få stoppa mig nu. Inte ens en norrlandsvisit. Kläderna ska med!
2 kommentarer:
Haha, du börjar bli ett sånt där joggingfreak! Det dröjer inte länge för än du springer elitmaraton med onämnbarheter i brallan... (Jo, för alla maratonlöpare gör i byxan någon gång, det har jag hört.) ;D
Ponder: I hope not! Det är inte värt det, hör jag.
Skicka en kommentar