Elak.

Elak, det är vad jag är.

Det finns en person som går mig på nerverna. Denne någon beter sig som en omoget barn ibland. När inte barnfasonerna slår in är personen som en pensionär. Inget av de två är att föredra. Pensionären är jobbig och barnet är jobbigt.

Vad jag stör mig allra mest på, det är att personen liksom söker positiv feedback för saker som personen utför. Säger kommentarer som: "Det ser ut att fungera alldeles utmärkt, så förvånad jag blir", men är egentligen inte speciellt förvånad. Personen vill bara få fram att uppdraget är slutfört, det som skulle fungera fungerar. Personen söker beröm. Beröm, beröm, beröm. Därför måste personen hela tiden påpeka hur fantastiskt duktig (och präktig) HAN är.

Jag gillar att ge beröm. Jag skulle, alldeles nyss, ha kunnat säga: BRA JOBBAT! Men istället kniper jag käft, biter mig i tungan och önskar att jag hade något att slå på. Helst på personen. Jag gillar inte när man söker beröm på det där sättet. Människor som jobbar och är duktiga förtjänar beröm, men det är svårt för mig att ge det när det är uppenbart att de fiskar efter det. Jag önskar att jag kunde göra det i det här fallet också. Men det lär nog dröja.

Jag är elak.