Elvis!

Jag har aldrig varit ett stort fan av Elvis. Men nu älskar jag Elvis! Elvis i en modern tappning av Glada Hudik-gänget! Jag skrev tidigare ett inlägg om kultur och hur jag skulle möta kulturen nu när jag är i ett kulturmekka. Jämfört med Umeå, i alla fall. Radade upp en diger lista med olika events som skulle betas av och hittills har listan inte utökats, men nu kan jag stryka två av eventen.

Innebandyn och Elvis.

Elvis kommer dock att leva med mig ett längre tag. Vilken MAKALÖST bra föreställning. En musikal om Elvis, framförd av utvecklingsstörda och normalstörda människor. De utvecklingsstörda besitter enorma talanger! De höll toner, kunde komma ihåg exakt hur många repliker som helst. Tappade bort sig, men det struntade dom i. Allt är så äkta och bra. Så okonstlat och avskalat. Alla som har möjlighet att se den MÅSTE gå och kika! Här finns några datum.

Vi normalstörda ska alltid göra allt så perfekt. Vara perfekta, säga saker på rätt sätt. Inte göra bort oss. Därför blir vi antagligen ofta hämmade i det vi gör också. Vågar inte ställa oss på scenen och sjunga, för TÄNK vad alla andra ska tänka om mig nu...?! Himmel och pannkaka. Vi är helt enkelt alldeles för krångliga, vi normalstörda.

Jag satt och grät där i publiken, helt tagen av dessa människor. Vilka hjältar som ligger bakom allt arbete!! De som verkligen tror på dessa personer och som lyckats lyfta fram dem. Fått dem att prestera. Det är en enorm gåva! Lyckotårar trillade ner för kinden med jämna mellanrum. Jag blev så rörd. Än en gång, det är så äkta och så genuint! Det går inte att förklara, det måste upplevas.

TACK Glada Hudik-gänget för en fantastisk föreställning!!