Dialektbyte

Jag har ett jobb som kräver dialektbyte. Eller till och med språk och vokabulärbyte. Jag är inte van att prata i termer om CPU, bytes, processer, RAM-minne och jvm.

Men nu MÅSTE jag börja öva. Öva, öva, öva. Det känns inte naturligt. Men det gjorde aldrig franskalektionerna på gymnasiet heller. Jag sitter nästan i samma båt den här gången. Då satt jag med humanister som äääälskade språk och brann för att lära sig vokaler, konsonanter, prepositioner och glosor för att kunna erövra världen med sina "Oui, oui, monsieur!" Själv satt jag av tiden och tyckte att min franskalärare var en märklig figur. Han var i och för sig en väldigt lustig figur. Han skickade runt porslinsägg och sa att vi skulle blunda och tänka att vi tog en tugga av ett stoooort rött äpple. Jag som är smått allergisk mot kärnfrukter, vad skulle jag tänka?? Hjälp, jag dööör av andnöd?! Det hade ju kunnat uppstå ett sånt senario, även om jag inte är dödligt allergisk mot kärnfrukter.

Hur som haver så måste jag den här gången försöka fokusera och tänka på bindingsfiler, jndi, vi [viaj] och unix. Förstå och fördjupa mig. Lära mig mera, mera, mera. Det är ingen som ber mig hålla i ett kinesiskt porslinsägg och tänka på en kärnfrukt tack och lov. Men det är ändå ett nytt språk och vokabulär som måste läras in. HUR ska det sluta?? När ska ordet semafor kännas naturligt att säga i samma mening som resurs??! Den här gången omges jag av teknikmänniskor. Vågar inte använda mig av ordet nördar, men sjuuuukt teknikintresserade personer i alla fall.

Voine, voine.