Tänk om renoveringen bara blev klar någon gång. Då skulle jag också hinna läsa böcker som alla andra och ta promenader runt djurgår'n och dricka kaffe i en park, samtidigt som jag inte behöver bekymra mig över om dagarnas timmar håller på att ta slut. Jag skulle kunna vårda mina kompisrelationer och jag skulle antagligen inte känna mig stressad inombords, på samma sätt som jag gör nu.
Jag blir stressad av att det är rörigt. Jag kan inte gå på golvet. Vardagsrummet är helt skitigt och jag känner att jag får panik. Jag skulle kunna börja gråta emellanåt, bara för att jag verkar ensam om panikkänslan. Det spelar heller ingen roll om jag plockar undan saker, för det blir ingen skillnad. Fem sekunder efteråt är vi tillbaka på ruta -5.
Men för den skull så är det skoj att renovera!
Men mitt inre våndas.
Jag blir stressad av att det är rörigt. Jag kan inte gå på golvet. Vardagsrummet är helt skitigt och jag känner att jag får panik. Jag skulle kunna börja gråta emellanåt, bara för att jag verkar ensam om panikkänslan. Det spelar heller ingen roll om jag plockar undan saker, för det blir ingen skillnad. Fem sekunder efteråt är vi tillbaka på ruta -5.
Men för den skull så är det skoj att renovera!
Men mitt inre våndas.
2 kommentarer:
Inom snar framtid kan du umgås med dina kompisar i ert fina hem!!
fia: Ja!
Skicka en kommentar