Igår fyllde min bästa T år, hon fyllde yngre kvinna. Precis som jag gjorde för några månader sedan. Jag ÄR en trendsetter kom vi fram till, hon bara härmas. Det har inget med naturen att göra, att hon föddes strax efter eller så. Abslout inte.
Hur som haver så ringde jag och grattade henne till yngre kvinnoåldern och vi surrade på bra länge om än det ena än det andra. Sen kom vi till punkten att jag skulle in i måleriaffären och hennes föräldrar kom och kidnappade henne för en födelsedagslunch. Vi behövde säga hej då. Vi är SJUKT dåliga på att säga hej då. Det känns aldrig naturligt. Det blir ett h..eee..j då.. Bara för att man måste säga hej då. Jag har ingen som helst förklaring till hur det kan bli så. Det är jättemärkligt. Det går heller inte att föklara hur det låter eller hur det känns. Så här har det varit i säkert tio år nu. Det började ungefär när jag for till USA, tror jag. Gaah! Är det tio år sedan. Hjälp.
Hur som haver så ringde jag och grattade henne till yngre kvinnoåldern och vi surrade på bra länge om än det ena än det andra. Sen kom vi till punkten att jag skulle in i måleriaffären och hennes föräldrar kom och kidnappade henne för en födelsedagslunch. Vi behövde säga hej då. Vi är SJUKT dåliga på att säga hej då. Det känns aldrig naturligt. Det blir ett h..eee..j då.. Bara för att man måste säga hej då. Jag har ingen som helst förklaring till hur det kan bli så. Det är jättemärkligt. Det går heller inte att föklara hur det låter eller hur det känns. Så här har det varit i säkert tio år nu. Det började ungefär när jag for till USA, tror jag. Gaah! Är det tio år sedan. Hjälp.
4 kommentarer:
Rädd att lämna kanske? Att säga hejdå.
Viktoria: Näe, eller, det är alltid trist att säga hej då till henne, men inte skrämmande på något vis. Det är liksom bara inte naturligt att säga adjö när man pratar med henne. Det känns lika märkligt varje gång.
Tänk att jag upplever det på precis samma sätt! När vi lagt på i fredags hade jag nån konstig min och tänkte - mäh, det är ju vi!?? Men du har nog rätt att det började när du flyttade till usa, en upprivande tid i mitt liv! Jag har tänkt lite... Kanske är det för att det inte är naturligt att vara långt ifrån? Att vi inte delar vardagen på samma sätt som förut. När vi lägger på fattas en bit. Ja, det är lustigt att det enda vi är dåliga på är att säga hej då! Men man kan ju inte alltid va perfekt. Jag mena, vi är ju så fulländade i allt annat :)
Puss!
tea: Precis. Fullständigt fulländade! Det känns som en ganska bra och lagom dålig egenskap att inte kunna säga hej då normalt. Trots allt!
Men visst fattas det en bit, det gör det! Det kanske går att ordna, dock.
Skicka en kommentar