Kroppen gör ont

Nu är köket inte på plats längre. Nädå, det ligger i ett släp med kåpa på vår parkering. Men jag hoppas å det innerligaste att någon dåre går och snor släpet i natt. Jag betalar gladeligen pengar i form av självrisk, för att någon ska ta skiten.

Under tiden som vi rivit köket har man ju börjat fundera över saker. Dels undrade vi om man inte hade skruv på 40-talet, eftersom spiken är en halvmeter lång. Okej, 20 cm. Men det sa svärfar att man visst hade. Men det var antagligen dyrt. Det har resulterat i ett antal monsterspikar i köket. Sen har vi undrat över om någon som tidigare bott i lägenheten verkligen var frisk. Det är, förlåt -var, ett sånt billigt IKEA klickgolv till köksgolv. Den typen av golv är ju bara att klicka fast bitarna i varandra. Men den här personen har limmat fast dom, minutiöst och noga. Förstå vilket onödigt slit för både den personen och oss. Dessutom har de inte haft råd med golvlist, utan har kört med virke vilket som helst och målat det i den där äckliga gröna färgen. Ja, jag säger då det. Jag önskar jag visste vem det var!