Bättre, mycket bättre!

Jag tog mig verkligen knappt ur soffan. Min strategi för att ställa mig upp förstördes vid varje försök. Efter kanske tre (långa) minuter lyckades jag. Det var jätteotäckt. Ringde min syster på alla vis för sjukdomsrådgivning. Hon började prata om proppar i lungan eftersom jag hade seriösa problem med att få i mig luft. Om jag fick panik? Tjaa...jag blev nog mer rationell och tänkte att det inte var möjligt. Hon föreslog också en varm dusch och voltaren. Voltaren hade vi ingen och sen glömde jag bort att ta något annat piller, så det blev en het dusch. Den var så varm att jag eftersvettades ett tag efteråt! Nämnde jag att jag inte kunde stänga av vattnet i kranen i köket? Det gjorde ont. Då är det seriöst illa. Man har all rätt att klaga i alla fall!

Istället fick maken ta hand om resterande matlagning och bakning av kladdkaka, medan jag stod i en varm och skön dusch. Perfekt! Dessutom gjorde duschen susen. För tillfället anar jag lite värk, men inte alls farligt!