Har sovit som en kratta inatt. Vaknade 04.30 och undrade var maken höll hus... Sms:ade, men fick inget svar. Så då ringde jag. Inget svar. Då ringde han upp och meddelande att han lämnat skumpan bakom sig och letade taxi. En timme senare vaknade jag och han var fortfarande borta. Han hade tydligen åkt kommunalt, det tog en timme, för när jag sms:ade den här gången var han i trapphuset!
Jag sover inte bra när jag vet att någon ska komma hem lite senare. Då vet jag att jag ändå kommer att vakna då. Jag har slutat att sova som en klubbad.
Aja, jag kanske blir människa under dagen? En hink kaffe och sju smoothies:ar kanske hjälper?
Jag sover inte bra när jag vet att någon ska komma hem lite senare. Då vet jag att jag ändå kommer att vakna då. Jag har slutat att sova som en klubbad.
Aja, jag kanske blir människa under dagen? En hink kaffe och sju smoothies:ar kanske hjälper?
6 kommentarer:
Sån't där är så himla jobbigt. Min make är också mästare på att säga en sak, och sen blir det helt annorlunda. Dessutom glömmer han att ringa/sms:a och meddela mig ändringarna, så att jag ligger vaken och oroar mig.
Hoppas du inte är allt för trött idag.
Ponder: Lite piller för hjärnan, sen är jag igång!
Igenkänningsfaktorn är hög. Skyhög.
Viktoria: Ja, tänka sig att vi kvinnor blev såna? Maken skulle nog ligga död och sovandes och inte märka någonting om jag var ute och slarvade till halv sex!
Ja det vette sjutton. Är vi så eller har vi lärt oss det tro? I vilket fall är det outhärdligt. Jag kan gå i bitar av oro om han inte kommer hem och jag inte kan få tag i honom.
Han får gärna vara ute, bara jag vet när han tänkte komma hem och får ett meddelande om planerna ändras.
Viktoria: Jag vet inte om jag är orolig att det har hänt nåt. Jag vill bara veta. Han skulle inte vara borta så länge, hade jag fått för mig, men det hade han faktiskt aldrig sagt något om... Jag vill bara veta.
Meddelanden är väldigt bra!
Skicka en kommentar