Ytterligare en bok avslutad under semestern. Snälla pappa, nej heter den. Skriven av Stuart Howarth.
I början mådde jag bara dåligt och försökte förstå hur en pappa kan vara så otroligt grym. Hur är det möjligt? Men det är helt lönlöst att försöka lösa den gåtan. Det går inte. Jag sa innan jag började läsa den att jag skulle gråta mig igenom boken. Men det har jag faktiskt inte gjort. Jag har gråtit, men inte som vid tidigare bokintag.
Jag fick frågan varför jag läser den här typen av böcker. Jag vet inte riktigt faktiskt. Jag tror att jag på något vis tycker att det är intressant att se hur en person kan ta sig ur den värsta situationen i sitt liv. Dessutom brukar den här typen av böcker ha ett positivt slut, även om man får må dåligt under tiden som man läser delar av den.
Jag rekommenderar den absolut. Lättläst och intressant.
(Om man klickar på bilden ska man komma till en bokrecensionsida)
I början mådde jag bara dåligt och försökte förstå hur en pappa kan vara så otroligt grym. Hur är det möjligt? Men det är helt lönlöst att försöka lösa den gåtan. Det går inte. Jag sa innan jag började läsa den att jag skulle gråta mig igenom boken. Men det har jag faktiskt inte gjort. Jag har gråtit, men inte som vid tidigare bokintag.Jag fick frågan varför jag läser den här typen av böcker. Jag vet inte riktigt faktiskt. Jag tror att jag på något vis tycker att det är intressant att se hur en person kan ta sig ur den värsta situationen i sitt liv. Dessutom brukar den här typen av böcker ha ett positivt slut, även om man får må dåligt under tiden som man läser delar av den.
Jag rekommenderar den absolut. Lättläst och intressant.
(Om man klickar på bilden ska man komma till en bokrecensionsida)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar