Idag har jag funderat lite på skilsmässa. Nä, jag vill inte skiljas. Men det är en del skilsmässor som sker för tillfället och idag har jag funderat lite extra på det där.
Det gör så ont i mig. Det måste göra så ont i så många människor i vårt avlånga land. Att skiljas från den man har hundratusentals minnen med måste göra väldigt ont. Man kan ju inte radera ut minnet och man kanske vill titta på gamla foton...men då blir man påmind.
Ont. Det är vad jag känner idag.
Det gör så ont i mig. Det måste göra så ont i så många människor i vårt avlånga land. Att skiljas från den man har hundratusentals minnen med måste göra väldigt ont. Man kan ju inte radera ut minnet och man kanske vill titta på gamla foton...men då blir man påmind.
Ont. Det är vad jag känner idag.
5 kommentarer:
Att lämna eller bli lämnad. Ont. Ja.
Fasansfullt ont, omöjligt jobbigt.
Tänkte faktiskt skriva ett liknande inlägg, har det liksom på gång. Det är jätte jobbigt att höra om andra som skiljer sig - jag tänker alltid "om det händer dom kan det lika gärna hända oss"... Samtidigt tror jag inte på att hålla ihop no matter what (typ för barnens skull eller så) - det vinner ingen på längden.
Har tänkt massa på det också. Ibland kommer det extra nära när man hör par i ens närhet (och typ i samma ålder) som skiljer sig eller separerar...ledsamt...
Ponder: Att hålla ihop no matter what tror inte jag heller på. Men jag tror på att försöka ta hjälp eller något, innan man helt ger upp!
Miriam: Exakt. Det är skitjobbigt.
Skicka en kommentar